Alltså inte motstånd till att det kommer nya ideér, nya sätt att hjälpa sjuka människor eller allt som kan hjälpa oss framåt i viktiga frågor. 

Det jag känner starkt motstånd till är att vi blir allt mer distraherade i en värld full av distraktioner. Och att vi i det tappar oss själva. 

Plötsligt står vi där och hittar inte vår röst längre. Allt för länge har vi tittat på vad andra gör, försökt leva liv så som det ser ut att vara på Instagram och vi pratar inte längre med varandra på riktigt. I verkligheten, i ett samtal.

Många av oss idag pratar genom sociala medier eller genom en AI-bot som skriver våra texter (jag är inget undantag). 

Jag känner själv att jag mer och mer förlitar mig på att min AI-bot har koll på läget och har alla rätta svar. Jag tappar min röst och det jag vet, istället litar jag på en robot.. 

Och jag känner att det är inte hållbart. Vi håller på att tappa oss själva, våra röster och våra skillnader som människor. 

Vad gör jag för att ta kontroll över detta själv? Jag ringer mina kompisar istället för att tänka att allt är bra om jag ser det på sociala medier, jag försöker att använda AI mer till att hjälpa mig på vägen och peppa mig än att låta den bestämma vad som är rätt. (lita på att den har alla svar, det är jag som sitter på svaren)

Och framförallt – jag håller på att bygga ett nätverk där vi ses IRL – ja du hörde rätt, på riktigt ses vi! 🙂 

Men också online, för ja det finns såklart en himla massa fördelar med det med. 

För mig är det viktiga i att vi kan ses på riktigt. För att då kan vi arbeta ihop på ett helt annat sätt, vi kan ha workshops där vi arbetar tillsammans, stärker varandra och får vara mänskliga. 

Är du intresserad av nätverket? Ta kontakt med mig så berättar jag mer. 🧡

Du kan också läsa mer här om du är nyfiken.